rdfs:comment | - [verbe du premier groupe] prononciations
* l. : [derrawˈβa]
* p. : [deʁawˈba]
* g. : [dezrrawˈβa], [derrawˈβa], desarraubar [dezarrawˈβa]
* bord. : [darrawˈβa] 1.
* dérober, voler → raubar, panar 2.
* enlever (une fille) 3.
* ravir, ôter → levar 4.
* masquer → mascar
* Un grand nuatge escur li desrauba la lutz. — Joseph Rosalinde Rancher (19e, niç.)
* Li plecs de sa raubetaDesrauban si petons. — Alphonse Tavan (19e, p.)
* Qui desrauberà glèisa, o en camin public, de nueit ou de jorn, deu èstre condemnat a mòrt. — Coutumes de Béarn
* Quau desrauba lo mòrt, desrauba lo vent. — proverbe 1.
* se dérober, se soustraire 2.
* enlever une fille 3.
* se laisser enlever, en parlant d'un jeune personne → raubatòri référen
|
abstract | - [verbe du premier groupe] prononciations
* l. : [derrawˈβa]
* p. : [deʁawˈba]
* g. : [dezrrawˈβa], [derrawˈβa], desarraubar [dezarrawˈβa]
* bord. : [darrawˈβa] 1.
* dérober, voler → raubar, panar 2.
* enlever (une fille) 3.
* ravir, ôter → levar 4.
* masquer → mascar
* Un grand nuatge escur li desrauba la lutz. — Joseph Rosalinde Rancher (19e, niç.)
* Li plecs de sa raubetaDesrauban si petons. — Alphonse Tavan (19e, p.)
* Qui desrauberà glèisa, o en camin public, de nueit ou de jorn, deu èstre condemnat a mòrt. — Coutumes de Béarn
* Quau desrauba lo mòrt, desrauba lo vent. — proverbe 1.
* se dérober, se soustraire 2.
* enlever une fille 3.
* se laisser enlever, en parlant d'un jeune personne → raubatòri références
* R1 : Mistral 1879Catégorie:ProvençalCatégorie:Languedocien, Palay 1980Catégorie:Gascon
* R2 : Catégorie:Languedocien http://www.academiaoccitana.eu/diccionari/DGLO.pdf en ligne, Cantalausa 2002Catégorie:Languedocien, , Alibert 1997Catégorie:Languedocien
|